För över tre månader sen avlutade jag mitt abonnemang på min hemtelefon. Jag drog ur telefonjacket och slängde telefonen. Sen får jag plötsligt en räkning. Det visar sig att telefonen varit igång hela tiden. Jag ringer det gamla numret för att dubbelkolla om det verkligen stämmer, och jovisst, signalerna går fram och telesvaret går igång. Jag lägger på och ringer Telia och förklarar deras miss. Enkelt. De avslutar abonnemanget på studs och ber mig riva fakturan. Jag blir lite misstänksam över att problemet var så lättlöst. Och nu någon vecka senare vaknar jag iskall och svettig en natt när mitt medvetslösa jag kommer på något fruktansvärt. Tänk alla som ringt till mig i över tre månader och pratat in på svararen. Alla som försökt bjuda med mig på semester till Provence, på sommarbröllop, och alla andra som haft en massa viktigt att säga. Förmodligen tror en hel del nu fd vänner att jag totalignorerat dem. Och tänk alla som jag brukar ignorera som jag nu ignorerat utan få välja det själv.
Hm..funderar på att sätta in en annons under efterlysningen i DN. Konstigare annonser har jag faktiskt sett där. (En gång var det någon som efterlyste en tjej som brukade åka med bussen från Tomtebogatan 1959. 1959.)
3 comments:
Ja! Jag läste den. Den var fin. Hon var visst sjuksköterska hon som efterlystes. Liksom "Åh, jag minns dig med! Jag har tänkt på dig under alla dessa år. Jag har inte gift mig eller nåt, för jag tänkte att vi skulle ses igen!"
..och så bli han superbesviken när han märker att hon inte är 22 längre, utan en skrynklig grå tant.
I söndagens efterlysning var det en detalj i en annons som var fin; en kille som beskrev en tjej som han sett vid en gate på arlanda och som han inte kunde sluta tänka på. Hon bar enligt honom åskblå mockaskor! Låter som en fin kille med sinne för det väsentliga.
Åskblå? Jag tänker mig något dovt och mättat. Men ändå med ett stänk av grått. Eller är det askgrå jag tänker på?
Post a Comment