Ladies in red

Kollade lite på Oscarsgalan inatt. Världens mysigaste firmafest! Och snyggaste. Men varför satt det ett batteri av säkra gubbkort på första raden? Har aldrig fattat charmen med George Clooney. Han har ju ingen profil. Tur att Vanessa Paradis och hennes glugg vägde tyngre än alla grå tinningar ihop, där längst fram.
Och gud vad jag kände med Katherine Heigl när hon skulle dela ut pris för bästa Makeup. Hon var så nervös att hennes röst knappt höll, och rabblade på utan minsta konstpaus. Hon var jag. Hade de haft pris för gulligaste tandraden hade iallafall hennes tänder vunnit en Oscar.
Best Preg-Glow gick välförtjänt till Jessica Alba.

Half Döf

Som resten av Malmö är jag grymt förkyld just nu. Och det är väll sånt man får ta, om det bara inte hade varit så att jag har fått ett grymt lock för vänster öra. Jag har alltså blivit tillfälligt (hoppas jag) halvdöv. Att vara döv..jag skulle beskriva det som extremely annoying.
Efter ett hett tips besökte jag "Medicinkvinnan" på Södra Förstadsgatan där det tydligen skulle finnas något som hette Polysan.
Alltså, jag vill så gärna älska allt naturligt stuff som kan ersätta apotekets syntetsortiment..men...snälla rara..måste allt vara så jävla fult? Förpackningarna, lokalerna och de anställdas frisyrer. Det konstigaste var dock armaturen hos Medicinkvinnan. 70-tals lysrör som får skräckbelysningen på Myrorna att kännas exklusiv och behaglig. Deras produkter blir inte mer trovärdiga av att allt är estetiskt stötande, tvärtom. Och bra ljus..är inte det en grundsten i fint välmående?! Det borde väll med Medicinkvinnan om någon ha koll på.

Lost and Found

För ungefär tre år sen dumpade jag en stor kartong med ett 30-tal sneakers i Folkets Park. Anledningen var främst att de klämde. Vissa mentalt, andra fysiskt. På kvällen när jag gick förbi var alla skor borta, såklart.
Jag ångrar mig inte. Men idag började jag sakna ett par. Det var ett par Adidas Metro Attitide med högt skaft. I Knicks färger +vitt. Om någon ser ett barn kring Möllevången med ett par skor i ovanstående modell, var snäll och maila mig omgående.
Skoja.

Det är icke tanken som räknas

Möttes av en lapp i morse.."kommer snart..ska bara fixa en sak".
Trodde naturligtvis det var en alla hjärtans dag-överraskning i görningen. Men icke, han var typ och drack en kaffe.
Likadant var det när jag fyllde år sist, när jag bjöd in folk till ett extremt opretto födelsedagsmys på kvarterets sylta fick jag sms efter sms som deklarerade "kan tyvärr inte komma". Och genast började jag fantisera om hur alla istället höll på att organisera en bombastisk överraskningsfest till min ära. Övade till och med lite på att spela förvånad och överraskad. (Sådär lagom förvånad, med inslag av en kärleksfylld ömhet för mina vänner, absolut inte sådär hysteriskt tackyglad och förvånade som de blir i Extreme Home Makeover.) Dessvärre har mina övningar ännu inte varit till någon större användning.

Mood

Här är jag idag.

Oh my gadd

Mycket cement och betong just nu. Men jag gillar det..till och med när jag vakande med med en betongbasker lätt på sniskan och mascaran under ögonen i söndags morse var jag vid riktigt gott mod. Det hela blev inte sämre av att jag till vänster om mig hade jag ett par påsar bruk. Finaste sorten.
Lördagskvällen bestod bland annat av en titt på den nyöppnade tatuerings-salongen på gamla väster. Traditionsenligt var det mycket prat om tatueringar, men mest bestod pratet om vad man inte ville pryda sin kropp med. Och så funderade jag över vad som skulle ske om festen hade urartat..."free tattoos for everyoooone". Tur att vi lämnade skeppet i tid.
Här nedan visas exempel på ett smärtsamt magplask. Vi kan säga såhär...det finns fula tatueringar. Sen så finns det helt sjukt bisarrt fula tatueringar som får ens ögon att blöda. Och plötsligt så känns den första kategorin inte så farlig. Allt är ju trots allt relativt.

Vi kan möta våren ihop!

Jag har dumpat SvD och möts sedan några dagar tillbaka istället av en slarvigt slängd DN när jag öppnar dörren på morgonen.
Först nu inser jag hur mycket jag saknat kontaktannonserna. Vad tycker ni om den här?:

"Du kraftfulle man i vit Mercedes i Sthlm. Jag vill träffa dig igen. Denna gång med mera tid för våra kärleksfulla ord. (166249) T"

Den här var också riktigt fin, lite som att skriva "Du hungriga man i kön på McDonalds":

"Du stressade kvinna på Centralen någon gång i september. Du på väg någonstans. Jag i jacka och jeans. Hör av dig! (165771) T"

För övrigt vill jag bara säga att det inte är ok att benämna sig själv som småbusig.

Loverboy..."Working For The Weekend"