Välkommen till Malmö

Det roligaste med Malmö är att här överträffar verkligheten klyschorna. Det måste väll ändå vara humor på hög nivå? (Malmöflickorna! "En rytmisk dansgymastikskola med mycket bollar") Om man målar upp ett typiskt Malmö-scenario eller stämning så är verkligheten alltid ännu mer klichéartat än klichén.
Som idag när jag skulle äta frukost på Simrishamnsgatan 3. Av tidigare erfarenheter så valde jag bort att ha strumbyxor på mig när jag gick dit, för deras pinnstolar är så flisiga att mina Wolfords ser döden efter 5 minuter. Jag kände mig rutinerad när jag sprungit hemmifrån i all hast med lite tovigt hår (det är viktigt att smälta in i sitt sammanhang) och något mysigt på mig. Jag kunde tyvärr inte äta något för de hade bara sin populära frukostbuffé (tänk en brietårta, hur passande är det innan kl 15.00?) och inte sitt ordinare sortiment. Mitt kaffe fick jag i en klotrund keramikkopp med lite abstrakt lasyr på, komplett med en flisig kant. Var nära att hojta till och be killen i kassan om ett glas, en vas eller vad som helst istället, men kom på att nu får jag ta seden dit jag kommer. Naturligtvis var någon från The Ark där, någon med dreads och någon som var barfota (Tänker ofta på de som är barfota i Malmö, i Stockholm hade de blivit arresterade, här är det vardagsmat). Några spelade spel.
Malmö, I Love you.

Shy Guy (I don't want no shy guy, I just want a fly guy)

Kom att tänka på en kille jag en gång halvt dejtade. Och hur sjukt det var att han hade som vana att parkera sin cykel runt hörnet där jag bodde. Först tänkte jag inte på det, men sen förstod jag att det var för han inte ville att "folk" skulle förstå att han var hemma hos mig. Hans cykel var typ blå och helt identitetslös. Visst, det är cool att vilja ligga lågt med vilka/vem man träffar, men vad fan trodde han? Att han var Donald Trump? Att alla i Malmö vet hur hans random cykel ser ut? Kan ju tilläggas att han förmodligen varken skämdes, var gift, efterlyst av Leif GW Persson eller att han var med i The Cardigans. Det är tyvärr inte ett dugg charmigt när folk tar sig själva på för stort allvar på det sättet. Som vanligt tyckte jag att hans uppförande var så vrickat att jag inte förmådde mig att prata med honom. Jag slutade släppa in honom när han ringde på porttelefonen istället.

I Can't Get No Sleep

Hur osoft är det inte att "sova oroligt"? Att inte ens kunna slappna av när man är typ medvetslös. Thats me, och jag hoppas verkligen att det bara är tillfälligt. Det är på den nivån nu att jag i natt stängde av mobilen, inte få att jag skulle bli störd av något sms kl 04.11, nej, mina vänner är väluppfostrade till och med vid den tidpunkten på dygnet, nej, jag stängde av telefonen för att jag misstänkte att det kanske var dess strålning som stör mig och min sömn. Mentalsjukhuset nästa?

Lost and Found

Visst är det härligt att överraska sig själv ibland? Som i Fredags på KB, när jag klockan 03.55 ska hämta ut min jacka i garderoben. Det första jag fiskade upp ur väskan var garderobsbrickan. Jag minns till och med att personalen blev imponerade. När jag tänker efter kanske jag ska ta detta som en varningssignal. När jag får beröm för att jag inte var mitt ordinare, jobbiga fylle-jag?!

Army of Lo...sers

Råkade börja prata med en okänd kille som såg helt normal ut idag. Han verkade sund och hyfsat frisk ända tills han refererade till lumpen. "I lumpen använde vi..." Han var totalt oironisk, och jag var totalt mållös. Värnplikt, att ha gjort värnplikt. Och sen gå omkring och stoltsera med det, det är verkligen inte okej. Inte för att jag skulle ha något emot själva försvaret i sig, utan för att lumpen känns som en förlängning av den där klassresan till Prag när vi gick i nian, fast bara med killarna då. Eventuellt också med någon enstaka brud med "tjock benstomme". Jag tror det är samma typer av människor som tyckte lumpen var och är ok som fortfarande inte har insett att föräldrarna inte är felfria. Det är en sån sak vi bör ha upptäckt (och blivit besvikna över) när vi är kring 13-14 år.

The Same Postman Never Rings Twice

Om jag vore rik skulle jag beställa ett fruktfat, pannkakor och en liten baguette nu. Sen hade jag hoppat in i duschen, och precis när jag är klar ringer det på dörren och där är en kille som liknar en piccolo med allt det goda. Sen så ringer det på dörren igen och jag öppnar och där är det en kille med skitmånga tulpaner. Och så kom jag på att jag alltid får en blomsterleverans Onsdagar och Lördagar.

I Scream Ice Cream

Och när vi ändå är inne på sorgligheter och dåligt samvete. Dagens sorgligaste på hemmaplan var definitivt familjen som inte hade råd att betala sin uppskopade glass på Lilla Glassfabriken idag. Jag önskar så att jag var en rich bitch som bjussat dem på kalaset. Ni vet själva hur det är när man är riktigt riktigt sugen och sen blir snuvad på det goda i sista sekunden. Lite som när man liftar och någon lustig jävlel saktar ner, för att sedan bara blåsa förbi.

Chain Reaction

Fick idag ett kedjebrev som jag blev ombedd att skicka vidare. Det var angående den kidnappade Madeleine. Jag skickade inte vidare. Så fort jag raderat kedjebrevet fick jag ett nytt mail. "Hej det är jag igen, ditt dåliga samvete" Försökte genast radera, men det gick inte lika lätt. Och nu, flera timmar senare har jag fortfarande inte släppt grejen, utan sitter här och tänker på det där mailet jag kanske borde skickat vidare? Det är ju inget snack om vad Lill-Babs gjort med mailet. Helvete, nu inser jag mitt misstag. Undra förresten vad Lady Miss Kier hade gjort? Och nu inser jag också att jag behöver någon slags spamskydd mot de där mailen innehållandes dåligt samvete. Eller?

Swing Out Sister

Jag kan inte låta bli! Jag bara älskar henne, och så här fantastisk såg hon ut redan 1982. Kierin Magenta Kirby.

Papercut

Förresten, köpte idag även 2500 vita A4-papper som vägde mer än vad jag först tänkte på. Säg till om du behöver låna.

I'll Keep My Light In My Window

Idag bejakade jag en sida som man ibland kan behöva bejaka som den brud man innerst inne är. Jag köpte ett doftljus för 184kr. Velade i säkert 10 minuter innan jag blev sjukt safe och valde doften som hette Cottage Breeze. Jag var nära att välja någon av dessa: Mediterranean Cypress, Lotus Flower eller Clean Cotton. Dessa var några av dem jag ratade direkt: Milk & Cookies, Coconut Bay och Golden Spiced Pear. Och dessa hade jag gärna velat lukta på men dessvärre fanns de inte på plats: Seaside Holiday, Baby Powder,Cucumber & Cantaloupe eller varför inte Wedding Day?! Hade jag fått bestämma hade det funnits ljus med doften Champange Lifestyle och kanske i lukten Teen Spirit.

Why?

När jag bildgooglar uttjatad i mitt huvud får jag upp Whyreds sommarhit.(Och House of Holland, men det är en annan historia) Redan innan tröjorna fanns i butik visste man att man skulle akta sig för dem. Visst är mönstret fint, men ack vad tråkigt med själva uttjatet. Hur går de till i huvudet på de som köper tröjan nu? Vi kan väll torrt konstatera att tröjorna (och klänningarna) är som Rix FM. Jag lyssnar hellre på P2.

Busy Boogie

Jag finner det väldigt underhållande när Pierre Jerksten eller någon av de andra i P3 Dans pratar under sändningen. Det är så old school att de är stressade i rösten på det där Rakt-över-disc-Clabbe-sättet. Får de lära sig att prata så i radioskolan?

Let It Be

Plötsligt var allt nästan som vanligt och The Ark var på Tempo igen, men eftersom de fick äta i bardelen misstänker jag att deras bordsbeställning var inkommen i sista minuten. Det bjöds inte på ryggdunk och champagne, däremot lite menande kajalblickar. Måste ändå säga att det var gulligt av Sverige att tro stenhårt på sitt bidrag i melodifestivalen. Så fint att alla gav sitt stöd rätt av. Lite mindre gulligt var att The Ark inte kunde ta att "det inte gick så bra" för dem. Hade de hjärligt kunnat rycka på axlarna åt allt så hade de haft mig som fan från och med nu, fast jag tror iofs inte de är så intresserade att ha mig som fan.
Förresesten, något som jag verkligen älskar med The Ark är att deras tjejposse har samma look som "Yrla" i Ebba & Didrik. Mycket smakfullt!

Hit Me Harder

Alltså. Jag kunde höra mina grannar "älska" i natt. Jag hörde allt. Det som var mest var att jag specifikt hörde när han smiskade henne. De höll på ett bra tag och kl var nästan 04.00. Men på något sätt lät det ändå som allt ändå var något passé, de stönade vartannat stön. Det var där de föll.

B sleeping

Kan inte fatta att jag precis slängde ett örngott med ett broderat "B" på. B som i Bildt. Ja, som i Carl Bildt. Och nej, det är ingen i min släkt som har varit någon fanatisk stalker med böjelser för Calle B, utan det råkar komma från hans sommarhus. Det var ljusgult och vitrandigt, brodyren var i vitt och snirklig. Hur har jag i åratal kunnat gosa ner mitt ansikte mot något som Carl har gjort likadant med?! Fast det är klart, det hade varit väldigt mycket obehagligare om det hade varit Göran Hägglunds gamla örngott tex. Eller, när jag tänker på saken, så var det nog ganska bra att det var just Carls örngott, han verkar vara ganska ren och nytvättad med sin blonda lilla frisyr.
Men nu är det gone och anledningen till att jag kastade örngottet var att det helt enkelt var så slitet att det började gå sönder. Jaja, time to sleep.

Solid As A Rock

När jag var 9-10 år blev jag biten av en dobermann som kanske misstog min beniga barnhand för en fläskkotlett. Märket över handryggen blev i en rosig, ganska djup fusciafärgad nyans. Idag har jag precis samma färg på handens ovansida. Men jag har inte blivit biten denna gång, bättre upp! Jag provade igår ett för mig nytt cremerouge som tycks sitta som berg. Visserligen inte i något favoritmärke, men när kvaliteten är så här makalöst bra hade det nästan kunnat vara Lumene och jag hade ändå älskat det. Nu ska jag genast ta mina gazellben och springa till närmaste parfymeri. Sen ska jag spendera resten av dagen stilla, med nyjoggade kinder.

Ain’t It Funny

Nej! Nu får det vara nog. Jag vill inte höra ett enda skämt till om detta:

1. Lajvare
2. Ernst Kirchsteiger
3. Mimare

Kan ni sluta att försöka? Det blir mycket roligare då. Spela inte Allan, som min mormor hade sagt.

Ordning och oreda

Fick just ett mail där det vänligt men bestämt dementeras att logon i föregående inlägg skulle vara aktuell för dj Babyhands. Den gamla med afrikansk danskänsla i färgerna curry, mörk terrakotta och jord-rött gäller fortfarande.

Ice Ice Baby

Det påstås att detta är dj Babyhands nya logotype. Ja, jag vet inte riktigt vad jag ska säga. Loggan kanske ska signalera hur ungdomen gör hi-five till den äldre generationen? Färgerna är fina.

Dear Doctor

Något som blossat upp på sistone är en känsla av att det är synd om folk. Andra alltså, absolut inte mig själv. Jag blir lite ledsen och känner skuld och jag vet inte riktigt vad jag ska göra åt saken. Att börja jobba för Röda Korset eller Amnesty är ingen lösning. Detta är något som ligger som ett latent virus, något som blommar upp då och då. Mina första minnen av att tycka synd om andra var när jag var fem år och det var en alkis som inte hade råd att köpa gårdagens bröd i vårt lokala livs, så att en ung fräsh kille längre bak i kön var tvungen att skjuta till någon 50-öring. Herregud vad jag tyckte synd om alkisen.
Jag kan nu tycka synd om tex: pensionärer som går lite skakigt, hantverkare som är gamla, folk som bara har ett paket Eldorado makrill i sin kundkorg och barn som har eksem. Kulmen nådde mig nog i natt vid fyra snåret, jag var uppe och jag hör hur hissen går igång. Det är tidningsbäraren som kommer med min DN, jag hör hur hon/han åker hela vägen upp till min lägenhet lämnar min tidning, och åker hela vägen ner igen. Tydligen är jag den enda i min trapp som har DN. Han/hon har alltså åkt hela vägen upp till min lägenhet kl 4 på natten, bara för min skull,stackaren. Jag tycker så synd om tidningsbäraren.

Mission complete