Medeltiden here we come!

Av någon anledning kollade jag precis på trailern till Arn, och det första som slog mig är att jag råkar ha lite väl många bekanta som skulle vara perfekta som statiser i filmen. Jag känner helt enkelt för många personer med medeltida utseende. (Syftar främst ögonpartier). Usch, stackare!
Och på tal om Arn..jag hörde Lalehs nya låt häromdagen, den som kommer vara något typ av ledmotiv för Arn-filmen. Förutom att låten är helt sjuk och att jag har svårt för Laleh så gillar jag verkligen den. Den är så sjukt 80-tal. Lite som Chris Lancelots "Inga kan älska som vi" mixat med Mio min Mio. Hade jag varit 12 år hade jag sprungit raka vägen till Åhléns och köpt den på singel.

Gammalt hat rostar aldrig

Igår kom det en trevlig kille och knackade på dörren. Han var precis så som en skolad hantverkare/vaktmästare ska vara. Artig och diskret. Han blev direkt en såpass naturlig del av min lägenhet att jag i lugn och ro kunde fortsätta att måla mina naglar, i färgen "fever pink", utan att känna mig störd medans han fixade mina element. Men det var något, som jag först inte kunde sätta fingret på, som var otroligt störandes med hans uppsyn. Nu kom jag på vad det var. Han liknade Billy Cambell från Melrose Place. Fi fan vad jag avskyr Billy-typen. Dessvärre är typen relativt vanlig. Ofta är han mellan 20-35 år, och ibland kan han vara förklädd med ett par rektangelformade glasögonbågar från Blic, eller kanske en slarvigt virad halsduk från något så rätt som Sonia Rykiel. Men mig lurar han inte..en Billy är alltid en Billy.
Och när vi ändå är inne på Melrose..stackars Alison som alltid såg ut att ha leukemi.

Handlingsplan

Han erbjöd sig att gå och handla mat igår på Hemköp, och jag skrev glatt en inköpslista. Han sattes på prov. Skulle han välja de godaste oliverna och den bästa avokadon? (yes!) Mitt i inköpslistan skrev jag att det skulle inhandlas kärlek. Han köpte en Hänt BILD till mig. What a man!

Att leva ensam

Långt bak i vett och etikettboken "Vett och etikett på 90-talet" finns ett kapitel som heter "Att leva ensam". Det är ett intressant kapitel, ändock en smula sorgligt. Man kan till exempel få tips hur man ska hantera faktumet att komma hem till en tom lägenhet efter en tillställning eller bjudning. (Man ska förbereda, innan man går hemmifrån, med en favoritskiva och ett gott glas vin så att det känns mysigt att komma hem igen.)
Något som jag däremot saknar i boken är hur man ska hantera oväntade saker som sker i det ensamma hemmet. Som att man bör skrika som fan när man har fått det kokande spagettivattnet över händerna, fast det inte är någon som hör, och inte som jag gjode sist; vara knäpptyst.

Äntligen hemma!

Äntligen vet jag hur fotbollsintresserade känner när Sverige kvalar in till EM. Härlig känsla! Synd att Daniel inte kan åka ut ur Idol varje vecka. Förresten, varför har han tänder som ser ut som suketter?

Update 2007

Kom på att i inlägget strax här under låter det som att jag försöker utmåla min familj som fabulös och glammig. Visst var allt snyggare då, till och med mammas Espritjoggingbyxor hade ett tjusigare snitt. Hursomhelst vill jag tillägga att idag har tyvärr både mormor och morfar gått ur tiden. Min moster sitter i rullstol efter en olycka som gjorde henne förlamad från midjan och ner. Och min mamma har börjat spela golf och påstår sig få ont i huvudet av vin och dricker därav endast Ramlösa. Jag skojar inte.

Mass Effect

Om tv-spelsrecensenterna inte slutar använda ordet "spelglädje" nonstop blir jag mentalsjuk. Konstant mentalsjuk.

LifeSavers

Det finns en viktig sak som min mamma, mormor och moster lärt mig. De har inte lärt mig självförsvar eller hur man skiljer svamparna åt i skogen. Nej, det är hur man öppnar läskburkar utan att förstöra de målade naglarna. Min barndom präglades av hur de gick omkring på heltäckningsmattan i byxor och högklackat i mormors 60-tals hus medans de väntade på att någon viltstek skulle bli klar, och öppnade Schweppes-burkar med en matkniv. (Morfar hade naturligtvis fällt djuret)
När vi var hemma satt mamma ibland kvällstid vid det rustika matsalsbordet i ek och målade naglarna i en signalröd nyans från Elizabeth Arden och när hon var klar sprayade hon ett lager med Mavalas Mava-Dry och tog en sipp ur det tulpanformade vinglaset. Oh happy childhood.

Inch By Inch

Hängde lite med mitt ex precis. Det var trevligt. Han är trevlig. Även om han försökte köpa en av mina bättre skivor för 70 kr. Fick samma känsla som när man var liten och storebrorsan försökte köpa mitt Game & Watch för 10 kr.
Exet berättade bland annat, spontant och glatt, att hans nya flickvän är mer kärleksfull än vad jag var. Jag bjuder på den. Puss och kram!

Mongofint

Jag blir så glad av Samhalls logotype och profil. Heja!

Versus

Note to myself: Lås dörren!
I natt öppnade tidningsutbäraren dörren och lade tidningen i hallen.
Ok, jag älskar god service, men det var lite i överkant.
Jag har förresten bytt från DN till SvD. Och herregud vad ful SvD är. Det värsta är när de har olika punktstorlekar på orden i vissa rubriker för att skapa "spänning". Hej mediagymnasiet. Men på plussidan ligger helt klart att SvD är betydligt mindre osäker än DN, inte lika ängsliga i sitt val av medarbetare. Och så gillar jag var de väljer att lägga de olika repotagen och artiklarna, mycket trevlig läsning näringslivsdelen.
Saknar dock DNs kontaktannonser. Jag tror fortfarande att en vacker dag är det någon som kommer att efterlysa mig där.

And the Winner is ...

Folk som berättar om sina drömmar... *gäsp*
Fast det var inte det jag tänkte säga. Jag tänkte bra nämna att jag råkade kika in på Akademiklinikens mottagning idag. Och där stod en jättelik blänkade pokal. Finns det tävlingar i plastikkirurgi?! Här?

Put Your Money Where Your Mouth Is

Jag kommer bli uteliggare inom en snar framtid om jag forsätter göra ifrån mig så här dåligt på dra-in-pengar-fronten. Tur i oturen att jag inte har några pengar på mobilen för då hade jag tagit ett sms-lån från luckyloan. Varför har jag inte en vass agent? (obs! ej sutenör eller hallick)

Haschnoja?

Mitt internet har blivit segare än stadens lokala stand up-förmågor. Och jag är övertygad om att någon snyltar på mig. Någon jävel sitter säkert och laddar ner Shrek 3 eller något annat perverst. Varför lät jag en klåpare (en man) trixa med mitt nätverk?! Och varför är jag så jävla brudig som inte kan fixa det själv?
Naturligtvis har jag en misstänkt, vem det är som snor av mitt internet, det måste vara den nyinflyttade under mig. Hur kan han vara så taktlös och odiskret? Jag som tyckte att vi just hade fått fin kontakt.

Spotted

Jag sitter här och drar mig för att gå och hämta min bil. Hade ni sett den hade ni förstått. Den har råkat stå parkerad under ett träd i över en vecka. Och i trädet bor det tydligen 100 fåglar med dålig mage. Jag fick tipset av en vän att hämta min bil när det är mörkt ute, och köra till ett avlägset ställe för diskret tvätt. Så galen ser den ut. Detta nog det närmaste jag kommit Grey Gardens. Jag kan ju alltid hoppas på en tvättbjörn i baksätet.

Trapped In A Stairway

Malmös hela hiphop-batteri är i min trapp just nu. Och jag är lite besvärad av det. Inte för att de inte verkar trevliga. Tvärtom. Kan inte riktigt sätta fingret på vad det är..men det kan hänga ihop med att jag har tvättdag, som vanligt, och det känns en smula intimt när jag springer upp och ner för trapporna med min smutsiga byk. Och eftersom jag lider av prosopagnosi får jag gång på gång hejda mig för att inte familjärt krama om dem allesammans då jag misstar dem för mina vänner eller bekanta. Hoppas jag blir bjuden på inflyttningsfesten.

Värsta tråket

Oh jesus. Jag är så matt. Idag har jag varit på en "show" med Fredrik Lindström. Jag skriver "show" för jag vet inte riktigt vad det var. Det kändes som en blandning av väckelsemöte/stand up/roliga timmen där en lillgammal typ spårat ur/föreläsning och tja, jag vet inte vad. Jag tänker inte förklara varför jag var där, men jag ville inte vara där. Önskade att tiden skulle gå fort, men de 105 minuterna sniglade sig fram. Och jag mådde inte bättre av att jag fejkskrattade pliktskyldigt och insmickrande samtidigt som mitt sällskap skrattade hjärtligt. Kändes som jag fejkade en orgasm. Satt såklart långt bak i den gigantiska salongen också, och som vanligt hade jag råkat blanda ihop höger och vänster kontaktlins så att jag såg extra dåligt. Men något som jag iallafall inte kunde missa var att han bar svarta, lite för klumpiga mockaskor. Jag gissar på Hush Puppies.

Sex Me Down

Helgen var kanon, om man bortser från att någon utsatte mig för sexuella trakasserier i lördags natt. Det var inte ok. Chocken av att någon smeker och klämmer kring min vänstra vad var stor. Chocken över att när jag vänder mig om inte ser någon är ännu större. Chocken över att när jag sänker blicken och i all trängsel ser en man i rullstol som låtsas som ingenting är total. Jag sliter åt min min päls och åker hem och tar en lång dusch och skrubbar mig över hela kroppen tills min hud är ett minne blott.
Nej! Nu skojar jag! Men jag blev faktiskt ganska förvirrad. Får man hugga tag i någon som når dig till rumpan? Hur går man tillväga? Ska man sätta sig på huk? Eller?
Obs! Bilden är arrangerad. Jag skulle aldrig använda en PC.

Living on the Edge

Jag måste få känna att jag lever. Hitta nya grepp att tackla den rådande tristessen som kallas min vardag. Så idag gjorde jag något våghalsigt. Utanför haschklubben på Södra Skolgatan försökte jag med några centimeters marginal klämma in min bil mellan en Mercedes SLK och en Mercedes ur E-klassen, allt under uppsikt av ett gäng män som förmodligen tror sig komma undan med förklaringen att deras vapen faller under kapitel 8 i vapenlagen. Behöver jag tillägga att jag lyckades galant?

Colour Me Blind

Det är så roligt att den här sidan är svartvit. Hänsynsfullt. www.fargblind.se

U.S.P.

Retar mig så på folk med personliga varumärken. Och såklart menar jag inte businessfolk som Paris eller Salming. Nej, jag menar "hon-som-dansar-nonstop-från-att-klubben-öppnar-till-stängning" och "han-som-viker-ut-sig-på-sin-blogg-och-är-crazy-banaz". Ni känner dem. Vad tror de personligavarumärkestyperna skulle hända om de aviker från sin grej?. Fortsätter de med "sin" grej för att de förväntas eller? Snälla..avik, det hade varit så uppfriskande. Och jag kanske börjar tycka om er då. Men bara kanske.

Viktigt medelande

Vill bara säga att jag är snygg, egentligen. Medelas endast på detta sätt.

Snooze or lose

Jag måste ta tag i vissa små detaljer, som att få rätsida på mina sovvanor. Imorse var det hantverkare i trapphuset som höll på att montera upp ett rör utanför min dörr, och jag trodde på fullaste allvar att jag höll på att bli utsatt för inbrott eller möjligen egenmäktigt förfarande. Det lät som någon höll på att montera bort mitt brevinkast. Och jag var så trött att jag tänkte "skit samma att det är tjuvar på väg in i lägenheten, bara jag får sova" Och sen somnade jag igen.

Save

Sen när blev mörk tegelröd "burmarött"?
Idag bär jag fjädrar för att stödja de amerikanska indianerna. Hoppas alla hänger på.

Words

Jag har verkligen Aspergers syndrom. På yogan idag skulle man under avslappningen visualisera ett ord framför sig. När jag blundade såg jag ordet "ord" framför mig i 3D. Jag måste skärpa mig. Öka min syreupptagningsförmåga eller något.

Suspekt

Jag känner mig ibland som en hora, nej jag menar en prostituerad. Och det är lustigare än vad det låter.
Känslan infinner sig ofta de gånger jag fikar med mina manliga bekanta. En och en går jag och fikar med dem, alltid på samma café, ibland flera dagar i rad, men alltså med med en "ny" vän var gång. Har tänkt att grannarna runt omkring nog börjar undra vad jag egentligen sysslar med. Varför jag är där nästan dagligen med en massa olika karlar. Men jag har en väninna också. De gånger jag fikar med henne bär hon päls och är följaktligen min kollega.

Hot In Here

Hotbilden verkar vara stark mot mig just nu.
Idag ringde det en tjej från något företag som sålde en tjänst som innebär att om jag blir av med nycklar, körkort osv så kan man spärra alla sina saker genom ett telefonsamtal till dem. Jag säger vänligt men bestämt "tack, men nej tack." Då kontrar telefonförsäljaren oironiskt med: "Ok, ha en bra dag och hoppas att du inte råkar ut för något".

Ha en trevlig helg!

Take Your Breath Away

Alltså folk. På dagens yogapass fanns det ett väldigt störande moment i form av en man med överdrivet ariskt rågblont utseende. Från första sekunden av passet till den sista andades han så intensivt att jag ibland var tvungen att vända mig om och dubbelkolla så att han inte idkade älskog med en fantasikvinna. Kan inte alla bara skärpa sig?

Tour de Möllan

Idag fick jag ett brev av en man som heter Rune. Han jobbar på Länsförsäkringar och tycker tydligen att jag har varit lite för löshänt med min cykel. Ok, jag är inne på min tredje cykel på ett år, men sen så stjäls det också ca 140 000 bikes om året i Sverige.
Nu känns det som Rune vill läxa upp mig lite grann. Han har skickat med en kopia av en artikel som var med i DN 2005, den handlar om hur en cykel blir "slaktad". (vad menar han? är detta ett hot?!) Och så har han skickat med en lista med tips hur jag ska förebygga stöld. Vissa textrader tyckte han visst att jag skulle plugga in extra noga, för han har strykt över dem med en neongul penna.
Vad fan vill du Rune?

-

Jag får ofta en stark lust att kasta ut sopor och matrester genom fönstret. Dagligen får jag hejda mig, och tänka "Nej, javisst ja, jag lever inte i medeltidens Paris."

Severe Acute Respiratory Syndrome

Gillar egentligen inte uttrycket "det man inte vet har man inte ont av". Men ibland får man minsann vara lite smidig. I synnerhet om man får betalt och jobbar med service. Som när jag flög häromdagen. Det första jag gör är att be en flygvärdinna om en kudde (och en stor flaska vatten). Varpå hon informerar mig om att de inte har några kuddar, bara filtar. Ok, men ge mig en filt då. Jag får en blå trasa och precis när jag är på väg att rulla ihop den och ha som kudde säger flygvärdinnan: -Jag skulle inte rekomendera dig att ha den som kudde. Vi tvättar inte filtarna så ofta. Och anledningen till att vi tog bort kuddarna var risken för sarssmitta.
Sen svimmade jag och vaknade någon annanstans.

Goda grannar

Det är fantastiskt roligt att Lilla Glassfabriken ligger väggivägg med Diabetesföreningen på Holmgatan. Hoppas de har personalfester och kick-off tillsammans. Det vore så fint.

Here I Go Again

Ganska ofta börjar jag mitt nya liv. Idag skulle jag göra det på allvar. Jag har till och med köpt en analog väckarklocka. Men jag kunde nog inte valt en sämre dag för vattnet är avstängt i mitt hus mellan 7-12. Behöver jag säga mer? Dagens outfit: Nattsärk i egyptisk bomull (barnstorlek). Gårdagens mascara.
Förresten, en annan sak som faktiskt inte har med ovanstående att göra. Jag har börjat träna. Har haft lite problem med hur jag ska förhålla mig till träningstilen. Hur jag ska klä mig. Sist jag tränade var 1989 och då var det truppgymnastik som gällde.
Jag har illafall kommit fram till att jag ska klä mig som en kvinnlig variant av tidiga Rocky Balboa med inslag av Warren Beatty's karaktär i "Heaven Can Wait". Gråmelerat med svättfläck i v-form på ryggen. Jag ska utstråla fokus.

New Romantic

Ok, ingen har missat att det är modevecka i N.Y., och ingen har nog missat att det är färgen aprikos som alla rackar ner på. Förstår inte snacket, aprikos, helt underbart. Var var ni när det var dags för färganalys i skolan? Nästan alla klär i aprikos. Neon, det tyckte ni var klädsamt det. Jaja. Jag ska nog inte tänka för mycket på det här. Förresten, när vi pratar trender, jag spår att nästa trend kommer bli glasögon där glasen är lätt polerade med vaselin. För en mer softsuddig och romantisk syn på världen.

Att fluffa sig själv

Jag är lite bakis idag. Eller så kanske jag i klimakteriet. Tror dock på det första alternativet, det verkar mer troligt.
Jag har kommit på att fylle-Hydrabase ibland är snäll mot den något mer nyktra Hydrabase. Den berusade är ibland snäll och raderar samtalslistor för att den nyktra inte ska skämmas när hon vaknar. Det är faktiskt skönt att veta att man har någon som bryr sig.

Sun of a beach!

Hej! Var inte oroliga. Jag har inte gett upp. Det är bara det att jag icke finner ord just nu. Jag hade kunnat ger er skitsnack eller mina bästa musik-citat eller lite undringar kring vardagsmysterier. Jag kanske till och med hade kunnat vara riktigt sjukt frikostig och lägga upp en svårfångad MP3:a med Norma Jean. (skoja..som OM jag är den där killen som känner att jag har skyldigheten att sprida min svårfångade fångst)
Eller lite klassisk gnäll som typ:
"-hej-jag-har klubb-på-Retro-men inte-för-pengarnas-skull-utanför-att-jag-har-ett-djupt-rotat-musikintresse (Eller som jag och flera till borde säga oftare i musikmalmö: hej, sorry för att jag är grov men det här du föreslår nu... på det viset har jag redan blivit kn_lla_d 100 ggr, det vore roligare med ost(helst plain cheddar), nu när jag ändå levererar något med kvalité och eftertanke och faktiskt något jag brinner för".
Eller ni kanske hade velat att jag skrev om mina TopLife-Travel-memories, men det är ändå ganska lätt tråkigt och katolskt, och det känns inte relevant nu och här. Jag vet att ni föstår. Right In The Socket, eller hur?

Oldie but goldie

Jag börjar bli gammal. Och jag gillar det. Jag är inte den som kissar ut från balkongen på partyt längre. Tack o lov. Det gör andra så mycket bättre. Jag tror att mitt åldrande bland annat visar sig genom vad jag uppskattar och värdesätter. Som för exempel: att jag precis har skaffat en riktigt nice svart cashmere-poncho och stora svarta solglasögon och mjuka ullsockar inför en stundande lång flygresa.
En annan mindre bra detalj med att jag åldras är att jag kan vara något vobblig när det kommer till spontalval. Igår när jag inte visste vad jag skulle köpa i Malmborgs delikatessdisk så slog jag till på 4hg grönpepparpaté. Vad göra man med en sådan? Jag har varken minihund eller syltlök hemma.

Där himlen möter havet

Gårdagen var som att koka fond på den Skånska sommarsjälen. Jag lyckades ganska omedvetet reducera ner det som ÄR Skånsk sommar genom att först koka allt varsamt och länge och sedan sila allt genom ett finmaskigt nät beståendes av ett fantastiskt humör. Det som sen återstod var 12 timmar 100% Skåne.
Min dag innehöll allt från böljande åkerlandskap och grusiga alléer, öl, svettiga tanter, scouter, Bruno Maglis för 5kr, danska män med Legolas-look och läderartad hy och vaxade bringor till vetskapen om att det på Richards Hoberts korsvirkesgård utanför Kivik (som han fantastiskt nog har döpt till Himlahav) finns ett oinrett loft med endast en stor säng i mitten. Runtom sängen finns det massor av sterarinljus (jag är lite orolig över brandrisken!) i olika storlekar, och som grädde på moset dinglar det två grova kedjor från taket ovanför sängen med tillhörande handfängelse. Österlen har aldrig varit en större kliché, och jag älskar det.

You Better Watch Out!

Saker jag är orolig över ibland:

Att det ska flyga in en liten fågel i min minimala lägenhet. (om det händer vet jag redan hur jag ska hantera det, jag ska gå hemmifrån.)

Att en bildörr ska flyga upp när jag som vanligt cyklar skitsnabbt.

Att när jag låser upp och öppnar dörren till min lägenhet är det en okänd man där inne.

Att jag låser dörren till min lägenhet och att jag sen kastar in nycklarna genom brevinkastet.

Att jag ska döda någon, kanske när jag kör bil.

Att jag ska få mongoloida barn/att jag inte ska få några barn alls.

Annars är allt bara bra med mig!

Hey how ya doin' Sorry ya can't get through, why don't you leave your name and your number, and I'll won't get back to you ...

För över tre månader sen avlutade jag mitt abonnemang på min hemtelefon. Jag drog ur telefonjacket och slängde telefonen. Sen får jag plötsligt en räkning. Det visar sig att telefonen varit igång hela tiden. Jag ringer det gamla numret för att dubbelkolla om det verkligen stämmer, och jovisst, signalerna går fram och telesvaret går igång. Jag lägger på och ringer Telia och förklarar deras miss. Enkelt. De avslutar abonnemanget på studs och ber mig riva fakturan. Jag blir lite misstänksam över att problemet var så lättlöst.
Och nu någon vecka senare vaknar jag iskall och svettig en natt när mitt medvetslösa jag kommer på något fruktansvärt. Tänk alla som ringt till mig i över tre månader och pratat in på svararen. Alla som försökt bjuda med mig på semester till Provence, på sommarbröllop, och alla andra som haft en massa viktigt att säga. Förmodligen tror en hel del nu fd vänner att jag totalignorerat dem. Och tänk alla som jag brukar ignorera som jag nu ignorerat utan få välja det själv.
Hm..funderar på att sätta in en annons under efterlysningen i DN. Konstigare annonser har jag faktiskt sett där. (En gång var det någon som efterlyste en tjej som brukade åka med bussen från Tomtebogatan 1959. 1959.)

Återvinningsupprepning

Vissa saker slår aldrig fel. Som när man besöker UFF exempelvis. Alla gånger jag är där är det något litet kompisgäng som är i butiken och leter efter kläder till någon lustig 80-talsfest de ska på. De drar fram plagg efter plagg och visar för varandra och utbrister ironsikt "-kolla, jag hittade något till dig!" samtidigt som de håller upp något clownigt plagg som Jepson inte hunnit köpa än. Jag tycker så satans synd om personalen som får stå ut med detta måndag till lördag.

404 error

"Vi beklagar! Ett oväntat fel har inträffat.

Felet har vidarebefordrats till MySpace tekniska personal."

Oväntat fel. Ganska roligt. Tur inte felet var väntat.

A Non Smoking Generation

Jag blir så irriterad när fok frågar hurvida man röker eller ej, och när jag svarar nej, så blir deras svar tillbaka: "Vad duktigt du är".
Loosers. Jävla töntar. Berömma någon för att man saknar deras dassiga vana. Det är väll ändå att lägga sig på en riktigt låg nivå.
För övrigt hade jag gärna rökt om det hade varit fresh, jag inte hade luktat fimp efteråt och man hade blivit snyggare av det. Bryr mig inte så mycket om att jag hade kunnat köpa ett Marabou frukt och mandel om dagen istället för ett paket cigaretter.

Liten men tuff

Lite väl länge har jag gjort mig lustig över dvärgar nu. Som straff kommer mitt förstfödda barn garanterat bli en dvärg. Synden straffar sig själv brukar det ju heta. Ända sedan jag började min bana som killspanare har jag sneglat lite extra på långa män. Det måste finnas någon koppling här. En inbäddad skräck för att föda en dvärg. Så måste det vara.

Halvlek

Utvärdering av några av Sommarpratarna i P1.

Camilla Läckberg:
Helt ok! Lite söt ostadig röst, förklarade mest hur hårt hon jobbat. Dock lite deppig, men vem är inte det.
Rigmor Gustavsson:
Jag stängde av direkt när hon inledde med "-Jag hade kunnat presentera mig som jazzsångerska, men jag vill presentera mig som människa" Hennes röst var kristen och jag kunde höra hennes korvläppar. Usch. Jag som hade hoppats på lite sköna anekdoter om rökiga jazzklubbar, förstod direkt att det inte skulle bli något med det.
Magdalena Graaf:
Perfekt, hon var precis som jag önskat. Hon var som en svennesmart bullmamma från valfri större småstad. Valde precis de låtarna som man kan förvänta sig, typ när hon berättade om hur kämpigt något har varit spelades Survivor med Destiny's Child.
Martin Kellerman:
Han gjorde mig besviken. Seg röst att lyssna på, motsatsen till en röst i natten. Vet inte hur jag ska förklara, men han är killen som surar när andra har roligt. Sen dagen efter inser han hur kiddish han var kvällen före och gör en pricksäker serie av det. Väldigt osexigt. Fast Rocky är guld.
Peter Martinson:
Lyssnade mest för att han var dvärg.(Oj, sa jag det högt?) Kände med honom när han berättade hur han trillande ner i en frysbox på ICA, men inte tillräckligt för att lyssna klart.

Sist av alla pratar Lena Endre. Vad jag längtar!

The dog days

Det mest exotiska i mitt liv just nu är att det är rötmånad. Smaka på ordet och dess innebörd. Rötmånad. Så medeltida att det förslår. Det gör ju inte saken sämre att rötmånaden inleds i slutet av fruntimmersveckan(!)(d.v.s. något av datumen 22, 23 eller 24 juli.) Rötmånad, allt ruttnar typ på en dag och det känns som att slutet är nära. Man hittar nästan larver i diskhon. Medeltiden here we come.

Service seems to be the hardest word

Jag älskar god service. Kan inte förstå hur denna bristvara kan vara så underskattad i Sverige. Att folk inte förstår vikten av det. På sistone har det verkligen slagit mig hur underbart det är att att bli proffsigt bemött, den kan också vara så att jag börjar bli tant. Men strunt i det, ge mig bra service och jag ger dig mitt hjärta.

Basnoter

Min parfym är den godaste jag vet. Slutar den tillverkas så vet jag fan inte vad jag ska göra. Den luktar lite som att någon har spillt lite fatöl över varm hud. Och det luktar godare än ni tror. Kanske därför killar brukar säga att jag luktar gott? Jag luktar bärs och det gillar boysen! Har haft samma parfym länge nu. För att beskriva hur länge kan jag avsöja att parfymen före min nuvarande var Samba, den blå. Samba Samba Samba, vilka minnen! Ibland när jag är på Åhléns kan jag inte låta bli att lukta på den bara för att få känna känslan hur det var att gå på teenydisco, och hur Johan S och jag dansade tryckare till Shakespear's Sisters "Stay". När jag känner Samba är jag där på en tiondels sekund igen. Vilka är kidsen som köper Samba idag? Den måste vara den mest ocoola parfymen? Hade jag varit 15 idag hade jag nog köpt..typ någon retlig antidoft från Comme des Garcons. Eller så hade jag varit lillgammal och köpt något gurkaktigt och mesigt som Elisabeth Ardens Green Tea. Skäms när jag tänker på mig själv som teenager.

Där måsarna skrattar sig hesa

Är i Malmö och utanför mitt fönster är det måsskrik och nere på gatan kör en gatuspolningsbil. Underbart! Så Amerikansk hamnstad. Förresten, häromdagen flög en mås in i mig. Det var inte lika lovely. Men strunt i det nu, jag älskar måsar.

?!

Det finns små saker i min vardag som verkligen är mystiska. Idag när jag skulle lägga in ett nummer i telefonboken i mobilen ser jag ett ensamt förnamn som jag verkligen inte kan koppla. Kollar upp vem numret går till på min favvosite hitta.se. Vem är detta och varför har jag numret i min telefonbok? Googlar samma person och får upp en bild på personen. Absolut ingen jag känner eller känner igen. Jag funderar på att ringa och fråga om vi känner varandra, men det kanske skulle vara överdrivet?!

Say goodbye to my little friend

Häromdagen tänkte jag att jag skulle köpa nya batterier till min unicorn-hornsformade dildo (eller kanske är den mer som en spirello?!) som jag inte använt på ett bra tag. Men när de nya batterierna var på plats visade det sig att den oengagerade nonchalanta saken gått sönder. Retligt. Som den eko och miljömedvetna medborgare jag är funderar jag såklart på vad jag ska göra med den nu. Att reklamera dildon är uteslutet. Jag tror jag kommer att lägga den i holken på innegården där man lägger batterier och uttjänta apparater. En kompis föreslog att jag skulle åka till en återvinnigscentral och veva ner rutan på min bil och vifta med dildon och på bredaste skånka hojta "-vaur kastarr jaug den härra?" Men det vore kanske lite väl magstarkt. Någon måtta får det allt vara.